Tankar!

Ännu en vecka som gått utan att jag ens hunnit tänka tanken på att skriva här.
Sitter här och tänker på hur både lika och olika syskon kan vara varandra egentligen. Båda mina tjejer är otroligt envisa och bestämda men ändå så olika med andra saker.

Smilla har utvecklat ett alldeles särskilt humör dom sista veckorna, hon kan bli helt vansinnig om hon inte får som hon vill. Slåss och kastar saker omkring sig, måste jag ta henne för att tex byta blöja eller ta på kläder och hon bestämt sig för att hon inte vill drar hon mig i håret och klöser. Röstresuserserna är det heller inget fel på, hur kan dom bli så arga när dom är så små. Egentligen är hon ju inte så liten, hon är ju faktiskt snart 2 1/2 och när Ebba var så gammal hade hon blivit storasyster och ville verkligen göra allt själv. När hon var 1 1/2 tog hon på sig overallen själv vilket jag naturligtvis var glad för eftersom jag var rätt stor när jag var gravid med Smilla. Det var otroligt jobbigt att böja sig ned bara för att få på sig sina egna skor med en jättemage + foglossning, så självklart fick Ebba göra allt som hon ville själv. Man fick bara börja ta på sig ytterkläderna lite tidigare än om jag gjort allt för henne. Nu med Smilla är vi helt klart mer bekväma och tycker det går fortare om vi vuxna gör, det är inte så att inte viljan från hennes sida finns, tvärtom den finns absolut!! Det är ju bara det att det går ju så mycket fortare om man hjälper till.
Ebba blev oxå blöjfri på dagen sommaren efter att hon fyllt två, vilket Smilla inte har blivit än. Vi gjorde några försök men det kom mer på golvet än på pottan, samtidigt tycker hon det är kul och vill nog inte ha blöjan egentligen.

Jag kan få så dåligt samvete när jag tänker på hur mycket jag säkert krävde av Ebba  när hon blev storasyster och även kräver av henne nu, hon är trots allt "bara" fyra drygt. Man tycker hon är så stor och plötsligt händer något som får en att inse att hon är liten oxå, som när hon slår sig och gråter hejdlöst stora krokodiltårar och jag måste trösta och blåsa och helst sätta på plåster innan allt är bra. Smilla däremot är en tuffing som alltid klarar sig trots allt, hon har säkert trillat och slagit sig dubbelt upp jämfört med Ebba men allt går över väldigt fort på Smilla.
Tom när vi låg inne på sjukhuset med Smilla och hon var så dålig var hon tuff.

Det här var i januari i år  mitt under våran B-uppsats och jag hade sovit hemma hos min lillasyster Kristin efter att ha fått min 30 års present av mina systrar. Eftersom mamma hade hämtat mig på lördagen så hade jag ingen bil i Uddevalla så kristin körde hem mig till Lysekil, lovade att hon skulle få middag hemma hos oss innan hon åkte hem. När vi sitter och väntar på maten skulle bli klar säger Kristin att Smilla har konstiga vita prickar i munnen, ja säger jag men hon kan bli lite sådan när hon får mycket astma medicin (Smilla har infektions astma) och just då var hon jätteförkyld och hade feber. Men kolla här säger Kristin!
Jag kollade och då var tungan full i massa vita blåsor, jag ringde till jouren och fick komma ner rätt snabbt. Där säger läkaren att det ett svamp-virus, hon hade oxå en rätt hög sänka vilket tyder på en infektion i kroppen men dom ville ändå vänta ut den. Vi fick en ny tid på tisdagen då dom skulle ta fler prover, dom frågade oxå om drack och åt vilket jag svarade att hon gjorde.
Hemma igen så vägrade hon att äta på kvällen och jag fick nästan tvinga henne att dricka oxå, vi bestämde att jag och Smilla skulle sova nere i datarummet eftersom hon hade sovit så oroligt på natten innan. På måndagen skulle vi träffas för att skriva uppsats så Micke fick vara hemma med Smilla, den här morgonen skulle oxå bilen lämnas för lagning vilket jag gjorde och nu skulle vi alltså vara utan bil tom fredag. På måndagen åt hon ingenting och vi fick tvinga i henne vätska i alla former, nyponsoppa, vatten, lite yoghurt.......
På tisdag morgon fick jag nästan inte i henne något alls, min svärmor kom för att köra oss till jouren. När vi kom dit var det självklart en ny läkare en dansk som jag kanppt förstod och som INTE var barnläkare, han konstaterade att det var munherpes och inte ett svamp-virus! Jag påpekade att hon inte fått i sig mycket vätska, hon fick ju inte bli utttorkad oxå och då frågade han om blöjan varit blöt jag svarade att hon hade kissat mycket lite, han ville ändå avvakta tills dagen efter innan han tog beslut om inläggning OM det var ok för mig. Så himla fult att lägga över sådana beslut på föräldrarna som sitter där med sina sjuka barn, tror dom att man är helt klar i huvet när man har ett barn som sitter i knät och somnar hela tiden, som verkar försvinna mer och mer och bara jämrar sig helt tiden!
Min svärmor kom ialla fall och hämtade oss, när vi kom hem ringde jag till BVC sköterska och frågade hur mycket vätska ett barn skall ha i sig / dygn. När jag berättade att Smilla endast fått i sig ca en halv dl på nästan två dygn, (vilket jag oxå försökte berätta för läkaren på jouren) tyckte hon vi skulle ringa till barnkliniken i Uddevalla direkt. Jag ringde dit och förklarade läget och fick svaret att vi skulle komma in direkt, vi skulle oxå packa en väska eftersom Smilla troligtvis skulle bli inlagd.
Väl inne i Uddevalla gick det fort och man märkte en tydlig skillnad på läkare och läkare, den här läkaren hade ju faktiskt läst Smillas journal! Läkaren konstaterade oxå munherpes och uttorkning, efter högst en timma var det dags att åka vidare till NÄL och barnavdelningen där vi skulle bli inlagda, I U-A hade dom satt EMLA kräm och på NÄL satte dom en droppnål så hon skulle få dropp och vätska upp sig igen. Sedan fick hon oxå smärtstillande så hon skulle slippa ha ont i munnen, dom närmsta dagarna sov hon mest och jag märkte oxå att astman blev sämre. Hon fick liksom inte i sig astmamedicinen ordentligt, då gav dom henne extra astma medicin men på fredag kväll blev hon jättedålig och syresatte sig inte ordentligt så hon fick syrgas. Där låg min lilla skrutta med slangar och grejer och mådde skitdåligt och jag kunde inte göra nåt.
Lördagen gick och mamma och pappa kom och hälsade på, vi tog ut smilla i en lånad vagn en sväng och hon satt bara och hängde. Kristin och Robin kom på kvällen men Smilla sov mest, hemma låg både Micke och Ebba i feber. På söndagen kom Åsa P och vi gick ut med Smilla runt sjukhuset så hon fick lite luft (och jag med) på kvällen skulle jag och Micke byta så jag skulle få vara hemma med Ebba några dagar + att vi skulle ha opponering på vår uppsats på tisdagen (så då skulle vi byta igen). Jag och Ebba åkte hem och Micke fick vara på sjukhuset med Smilla. På måndag morgon hade Ebba feber igen så hon fick vara hemma med mig, vi slappade mest hela dagen. Nu hade det äntligen börjat vända för Smilla oxå, hon var piggare och fick i sig lite glass i alla fall. 
På tisdagen en vecka efter att Smilla blev inlagd skulle vi få domen på våran uppsats och hemtentan, gissa om jag blev chockad när jag fick VG på hemtentan som var skitsvår (tyckte jag i alla fall). Uppsatsen blev godkänd så vi var nöjda, fast jag var supernöjd mitt första VG under åren som vi läst!! Mitt andra fick jag under vårens nästa kurs =)
Åkte upp till NÄL och avlöste Micke som bara blev sämre, han hade haft feber hela tiden som han varit på NÄL med Smilla, som bara blev bättre och bättre däremot var hon förstoppad och vi misstänkte oxå urinvägsinfektion. Men hon åt mer och var uppe mer och skrattade tom i bland!
Senare ringde min svärmor, som jag hade lämnat Ebba hos då hon fortfarande hade feber och sa att Ebba klagade över ont i halsen. Jag fick då ringa till jouren i Lysekil från NÄL och förklara att jag ville att dom skulle kolla både Ebba & Micke så att dom hade fått penicillin INNAN vi kom hem med Smilla om dom behövde. Dom fick en tid direkt och båda två fick penicillin oxå.
På onsdagen kämpade vi en andra gång på att få ett urinprov från Smilla då det första var tveksamt, men allt gick i alla fall åt rätt håll.
På torsdagen kom läkaren och berättade att vi skulle få permission och sen skulle hon ringa på fredagen om hur det blev sen. JIPPIE!!!!! Vi skulle äntligen få komma hem!!!!
När vi kom hem vände allt ännu snabbare och Smilla började bli sitt gamla vanliga jag. Läkaren ringde på fredagen och bekräftade en UVI på Smilla och skrev ut penicillin även till henne, hon skrev oxå ut oss från sjukhuset då!
Det var nog dom 10 värsta dagarna någonsin, så hemskt att se sitt barn så sjukt! Samtidigt var man så otroligt kluven eftersom Ebba var hemma och självklart längtade jag efter henne med, hon var ju oxå sjuk och längtade efter både mamma och Smilla. Men hon hade ju sin pappa i alla fall!!

En månad efter att vi blev utskrivna fick Smilla även rör inopererade i öronen, kan säga att hon var väl inte jätteförtjust i sjukhuspersonalen!! Hon var nog rätt trött på gröna kläder och vita rockar!

Vet faktiskt inte om jag har tackat alla som fanns där under dom där jobbigaste dagarna, i så fall gör jag det nu TACK!!
Jösses vad långt det här blev, har inte skrivit ner allt så här förut och har nog heller inte tänkt på hur jobbigt det faktiskt var. Men nu är det gjort i alla fall.
KRAM PÅ ER ALLIHOP!!

Kommentarer
Postat av: Jossan

Ja det måste vart en pärs, men ni alla gjorde det bästa ni kunde. Förstår att Smilla måste va trött på de där gröna tanterna, hade jag med vart :-) Men tur att de finns för våra stora och små.

Nä, nu sitter jag här när jag skulle plugga :-) Ja du ser ju hur det går med att va ute i god tid fniss.

2008-09-03 @ 12:01:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0